Ja, den blir det bara ännu mer att göra. Det är sällan det blir mindre att göra helt och hållet. Det går ofta lite i vågor, ibland har man en svacka där man inte alls har så mycket att göra, så många måsten, och sen kommer det en period där man istället har alldeles för mycket och det blir bara jobbigt för att man hamnar i det där mellanläget där man varken kan ta sig framåt eller bakåt och det bara känns som att man står och trampar precis på den plats där man råkar befinna sig